nästan som en tavla över rätt och fel

Hohooo, är det någon där?
Jag är dunderförkyld och rastlös, det är väl ungefär när det händer som bloggsuget kommer till mig. När jag inte har orken till att göra någonting så kryper det fram, det där suget om att få skriva av sig lite.

Igår vaknade jag och mådde som en påse skit. Feberdvala under hela dagen och imorse kan jag vill inte säga att det kändes bättre, men idag har jag inte sovit mig igenom idag iallafall. 
Jag är lite sur för idag var första dagen på Frejas nya förskola och jag hade sett fram emot det här, att få se hennes nyfikna ögon när vi kliver in genom dörren till den mest perfekta förskolan jag har sett. Men Micke fick vara med, och nog unnar jag honom den tiden eftersom han knappt kunde vara med på den förra inskolningen. Det hade gått bra, fröknarna var så snälla och Freja verkade trivas direkt. Det hade jag iofs inte tvivlat något på eftersom jag har varit där förut och blev helt kär i stället. Där kommer jag aldrig lämna Freja med ett dåligt samvete gnagandes i mig, för där vet jag att personalen älskar sina jobb, de bryr sig om barnen och ger varje litet liv så mycket tid och uppmärksamhet. Ett ställe fyllt av kärlek. Underbart!

Något annat jag skulle vilja skriva om är hur stolt jag är över min kärlek. Micke. Han har för ett tag sedan startat upp ett företag vid sidan av sitt heltidsjobb och det går så bra för honom! Han jobbar från morgon till kväll och när han kommer hem från sitt "vanliga" jobb så spenderar han någon timma med Freja tills hon går och lägger sig för att sen åka iväg till nästa jobb. När jag skriver om det såhär så ser jag själv hur sjukt det låter, jag menar, de kvällar han inte jobbar, jobbar förmodligen jag, så vi har inte särskilt många vakna timmar tillsammans på en vecka och jag förstår att det kan låta dåligt, men i min värld anser jag att det är sånt här man måste ge varandra. Ge varandra möjligheten att få utvecklas. Det är ju ändå för vår gemensamma framtid vi lever såhär nu, och det känns fint.
 
 
 
 
Mina favvisar.

Kiss the rain

Hej bloggen! Här är vi aktiva minsann...

Nu har det blivit höst och vi är nu inne i min favoritperiod under året. Jag älskar när hösten kommer och nu går jag runt och nynnar på jullåtar och slår in julklappar. December du är så efterlängtad!

Jag började jobba och Freja började på dagis i tisdags. Båda delarna gick bra. Som jag förväntade mig verkade Freja älska livet på ett dagis. Kompisar, leksaker och hemlagad mat, vad mer kan man begära suckade hon nöjt på väg därifrån. För mig var det väl desto jobbigare. Eller jobbigt ska jag inte säga att det var, men när jag såg hennes namn på en stol runt matbordet och när jag såg henne springa runt med de andra barnen fick jag en insikt om hur fort hon blev stor. Vi har inskolning den här och nästa vecka och sen ska hon klara sig själv (läs: jag klara mig själv) där. Himla ovant!

Jag jobbar som vikarie på ett boende för funktionshindrade och efter två pass ger jag tummen upp! Verkar kanonbra. 

Freja och jag har alltså skolats in den här veckan och snart är det dags för Micke att göra desamma. Han har nämligen startat eget och kommer att driva det på läkarhuset några kvällar i veckan. Så himla kul! Jag är så stolt över honom. Nu kommer vi att få pussla ihop våra liv med tanke på att jag också för det mesta kommer jobba kväll, men det klarar vi! 

Nu fick ni en liten uppdatering sen sist, förhoppningen är ju att den här bloggen ska börja leva så småning om. Peppa mig! Puss!
Dagisbarnet.


Femtonde september

Nu är den stora dagen här! Klockan är 06.37 just nu och för ett år sedan låg jag i en sjukhussäng med lustgasen tryckt över mun och näsa. Än skulle det dröja drygt sex och en halv timma innan vi skulle få träffa våran Frejs. 

För tjugo minuter sedan vaknade jag och när Freja gnydde till inne på sitt rum skakade jag om pappan (som var ovanligt lättväckt idag) och viskade pirrigt: hon är vaaaaken! Och pappan i sin tur: nähääää?? 

Vi båda skuttade upp ur sängen (hallå klockan var bara strax efter 06!) och började fixa med kamera och paket för att göra oss beredda på att gå in och sjunga för våran ettåring.

Nåja, Freja verkar inte lika exalterad för hon somnade om och här ligger vi nu och längtar efter att dagen ska starta!

September, du är mer än välkommen!

Jag är ett stort fan av hösten, så att det nu står september i våra kalendrar gör mig mycket glad i hjärtat. Såhär dags förra året gick jag i väntans tider och som jag väntade. Idag den första september var det fortfarande femton dagar kvar tills vi var beräknade att få träffa vår bebis. Nu har det gått ett år och de där femton dagarna av väntan gick ungefär lika snabbt som det här året. Öjöj.

Jag tänkte på en sak, vi skrev inget i inbjudningarna till Frejas kalas, men det skulle vara jättebra om dom som vill kan osa! Det blev en hel del inbjudningar och jag måste veta om jag ska baka tårta för 60 pers eller 12. Så ni som orkar, hör gärna av er dels om inbjudan ens har nått era lådor och dels om nu kan närvara på den stora dagen. Puss!


ännu ännu mer

Det var ju roligare än vad jag trodde det här med att önska presenter. Jag har sånt otroligt shoppingsug men då ekonomin inte tillåter några som helst inköp så stillar jag mitt begär genom att skriva ner allt Freja (jag) vill ha här. Här kommer lite kläder (strl 80 eller 86). 
Lindex: tröja, byxa, leggings, byxa, och hårband.

Kappahl: Jumpsuit och pyjamaser.

H&M: Tröja, kofta, kofta, kofta, leggings, klänning, klänning+leggings, förvaringskorg och nappar.

Sådärja, nu har ni lite att bita i! Snart kommer det nog en leksaksönskelista också!

fler tips

Jag kommer på mer och mer som Freja behöver och eftersom det snart är dags för födelsedag så lägger jag ut det vi önskar oss här innan jag köper allt själv. Det är oftast mitt problem, jag berättar för folk det jag önskar mig sen slutar det alltid med att jag köper det själv för att jag är så otålig. Nåja, det här bordsunderlägget och den här tallriken (den rosa!) med tillhörande skedar. Dessa bestick får också gärna komma hem till oss!

på frejas önskelista

Nu tror jag att alla inbjudningskort till Frejas kalas ska vara framme hos gästerna och många har undrat vad hon önskar sig. Den lilla ettåringen. Böcker, Astrid Lindgren-filmer, badleksaker, kläder i strl 86, (82 på Zara), presentkort, något pedagogiska leksaker är några tips, både Freja och vi föräldrar tackar och tar emot precis allt och inget. Presenter är såklart inget krav för att få komma på kalas, men till er som undrar är det här lite tips. Jag själv tycker att det är jättesvårt att köpa presenter till barn i den här åldern. 
Alla dessa finisar kommer från Zara!

hur låter grisen?

 

Alltså Freja har börjat bli så rolig. Jag frågar: Hur låter grisen Freja? Hon rynkar på näsan, kisar med ögonen, lyfter liksom upp hela överläppen och låter sådär som man gör när man låter som en gris. Oftast behöver vi inte fråga hur grisen låter, hon far omkring här hemma och nöffar mest hela tiden.

Behöver hjälp!

Nu har jag ingen aning om det är någon förälder till ett drygt ettårigt barn som läser den här bloggen, men om det är det, snälla! Vi behöver hjälp. Hur får ni till era nattningar? Hur mycket tårar kan man stå ut med? Har ni testat metoder? Jag behöver veta allt från hur ni gör med sovrutiner på dagen till hur ni gör under nattningen.

Vi har för vana att bära Freja till sömns, det har vi i princip gjort sen hon föddes för att ingenting annat har fungerat. Nu börjar hon bli så tung så våra ryggar börjar gå av. Jag tål inte att höra henne skrika så någon femminutersmetod eller liknande har jag aldrig vågat prova då hon skriker och gråter så fort man lägger ner henne i sängen. Om vi skulle låta henne vara vaken tills hon somnar av sig själv skulle hon vara vaken till 23 ungefär och det orkar vi inte heller. Hon sover en gång per dag och det är oftast på förmiddagen. Tips?!? Råd?!? Tack på förhand!


tjo vad det var livat...

Nu har jag äntligen letat fram min dator så nu ska jag ge er en liten bilduppdatering om vad vi har för oss om dagarna.
Vi har jättekul,
kladdar med mat och vinkar,
bygger med lego,
leker med nya hunden,
klättrar på allt
och jag pysslar till Frejas kalas.
 
Jag vet, det är rätt tidigt att fixa med grejer till kalaset men jag orkar inte stressa med allt jag vill hinna göra en vecka innan. Jag älskar att bocka av saker på att-göra-listor och redan nu kan jag bocka av några grejer. Snart skickar vi ut inbjudningskort bara för att vara på den säkra sidan att inget annat planeras den femtonde september. Herregud, tänk att det snart har gått ett år sen den lilla bebisen föddes. Tänk den här lilla skrutten liksom; 
Fy vad tiden går... min älskade Freja.

Någon påpekade brist på blogginlägg

Jag spenderar verkligen 0,0 tid vid datorn nu för tiden, på riktigt alltså, sen jag fick min iphöne fem har jag tappat bort min dator (seriöst, jag vet inte vart den är!) och orkar inte leta fram den för att kunna blogga på ett mer smidigt sätt än från telefonen. Det har gått ca en månad sen mitt förra inlägg om att Freja blev nio månader. Nu börjar hon närma sig tio och vi har börjat planera ettårskalas. Jojo, vi vill skapa ett spektakulärt kalas för henne, inte för att hon kommer förstå någonting eller för att hon ska få ett minne för livet, utan mer för att jag ska få handla massa roliga kalasdekorationer och få visa mina bakningsskills. Har tänkt att baka både tårtor, cupcaces och annat smarrigt.

På fredag flyger hela familjen Lagercrantz/Andersson till Stockholm för att bevittna Alices dop. Jag längtar så!


nio månader

Det är en ganska sjuk känsla att veta att hon nu har varit utanför magen lika länge som inuti, jag menar, de nio månaderna som hon var i min mage kändes ju ungefär som nio år av väntan och de nio månaderna utanför har bara sprungit förbi. 

Nu är hon iallafall nio månader och har fortfarande en jäkla energi. Det ska vara full fart mest hela tiden och hon har en sjuk vilja. Hon är bestämd och får hon inte som hon vill sparkar och slår hon i luften... Det ska tydligen börjas i tid. Hon vagnsvägrar och hatar att sitta i bilstolen, så att ta sig någonstans med den här donnan kan bli ett jäkla projekt, men allt går bra så länge man bär henne eller om hon kan krypa omkring. Man kan väl sammanfatta det med att hon inte gillar att sitta still.
Hon har fortfarande två gaddar men framtänderna där uppe ser ut att vara på gång. Hon kryper i full fart och går om hon håller i sig i något (något kan alltså vara vad som helst, behöver inte vara det minsta stabilt....tror hon). Hon sover i princip hela nätter nu, från ca 19-06 med en matpaus vid 22. Hon tycker att det är skittråkigt att äta riktig mat och föredrar välling bara för att det går snabbare att bli mätt.
Hon har som sagt en energi som inte är av den här världen så man kan lugnt säga att hon gör sina föräldrar relativt trötta och jag hör ofta mig själv sucka "jag. orkar. inte. mer" och berättar gärna för vänner och andra som vill lyssna att hon tar knäcken av mig ibland. Men trots det, så skulle jag inte byta ut en enda sak av Freja, hon får vara hur pigg och sprallig hon vill för hon ÄR så fruktansvärt rolig. Ibland känns det som att hon skämtar med oss, som att hon medvetet gör sig rolig för att få oss att skratta. Hon är mitt liv. Alla hennes personlighetsdrag är en blandning mellan mig och Micke. Hon är den bästa människan jag vet!

på djungelhuset med mina barn

 

Igår var jag på Djungelhuset med mina två döttrar. Den yngre var väl inte jätteimponerad och förstod nog inte så mycket förutom att det fanns väldigt mycket att titta på där inne. Den äldre ungen som är 23 år blev ungefär som en femåring och kutade, hoppade, klättrade och plöjde fram. Tur att det inte var så mycket andra barn där så hon kunde få ha allt för sig själv!

bästa freja

 

Jag får fortfarande, efter snart nio månader, nypa mig i skinnet för att förstå att du är min. Den bästa personen jag vet, mitt allt. Hur kan jag och din pappa skapat något så fantastiskt som dig?

frejas bästa vän

Idag fick Freja en ny leksak. En hund som vi döpte till Bianca (vi döper alla gosedjur efter dagens namnsdag) (töntigt, jag vet...). Jag har nog aldrig sett Frejas ögon lysa så mycket. Hunden skäller och skuttar runt i cirklar. Och herregud vad mitt mammahjärta smälte när jag såg lyckan i de där små busiga ögonen. Kärlek mellan barn och hund.
 

Om

Min profilbild

Elin

Elin, 22 år, bosatt i Östersund tillsammans med Micke och vår Freja. Har testat på livet i huvudstaden och när jag träffade min stora kärlek i Göteborg flyttade jag dit och blev med Freja direkt. När vi fick vår lilla i september -12 bestämde vi oss för att flytta tillbaka till min hemstad och här är vi nu. Det blir en hel del Freja-snack i bloggen, men mellan blöjbyten och matning hinner jag med sociala umgängen, inredning och annat tjafs som jag också gärna delar med mig av.
RSS 2.0