elikar

Hohooo, är det någon där?

Jag är dunderförkyld och rastlös, det är väl ungefär när det händer som bloggsuget kommer till mig. När jag inte har orken till att göra någonting så kryper det fram, det där suget om att få skriva av sig lite.

Igår vaknade jag och mådde som en påse skit. Feberdvala under hela dagen och imorse kan jag vill inte säga att det kändes bättre, men idag har jag inte sovit mig igenom idag iallafall. 

Jag är lite sur för idag var första dagen på Frejas nya förskola och jag hade sett fram emot det här, att få se hennes nyfikna ögon när vi kliver in genom dörren till den mest perfekta förskolan jag har sett. Men Micke fick vara med, och nog unnar jag honom den tiden eftersom han knappt kunde vara med på den förra inskolningen. Det hade gått bra, fröknarna var så snälla och Freja verkade trivas direkt. Det hade jag iofs inte tvivlat något på eftersom jag har varit där förut och blev helt kär i stället. Där kommer jag aldrig lämna Freja med ett dåligt samvete gnagandes i mig, för där vet jag att personalen älskar sina jobb, de bryr sig om barnen och ger varje litet liv så mycket tid och uppmärksamhet. Ett ställe fyllt av kärlek. Underbart!

Något annat jag skulle vilja skriva om är hur stolt jag är över min kärlek. Micke. Han har för ett tag sedan startat upp ett företag vid sidan av sitt heltidsjobb och det går så bra för honom! Han jobbar från morgon till kväll och när han kommer hem från sitt "vanliga" jobb så spenderar han någon timma med Freja tills hon går och lägger sig för att sen åka iväg till nästa jobb. När jag skriver om det såhär så ser jag själv hur sjukt det låter, jag menar, de kvällar han inte jobbar, jobbar förmodligen jag, så vi har inte särskilt många vakna timmar tillsammans på en vecka och jag förstår att det kan låta dåligt, men i min värld anser jag att det är sånt här man måste ge varandra. Ge varandra möjligheten att få utvecklas. Det är ju ändå för vår gemensamma framtid vi lever såhär nu, och det känns fint.

Nu har det blivit höst och vi är nu inne i min favoritperiod under året. Jag älskar när hösten kommer och nu går jag runt och nynnar på jullåtar och slår in julklappar. December du är så efterlängtad!

Jag började jobba och Freja började på dagis i tisdags. Båda delarna gick bra. Som jag förväntade mig verkade Freja älska livet på ett dagis. Kompisar, leksaker och hemlagad mat, vad mer kan man begära suckade hon nöjt på väg därifrån. För mig var det väl desto jobbigare. Eller jobbigt ska jag inte säga att det var, men när jag såg hennes namn på en stol runt matbordet och när jag såg henne springa runt med de andra barnen fick jag en insikt om hur fort hon blev stor. Vi har inskolning den här och nästa vecka och sen ska hon klara sig själv (läs: jag klara mig själv) där. Himla ovant!

Jag jobbar som vikarie på ett boende för funktionshindrade och efter två pass ger jag tummen upp! Verkar kanonbra. 

Freja och jag har alltså skolats in den här veckan och snart är det dags för Micke att göra desamma. Han har nämligen startat eget och kommer att driva det på läkarhuset några kvällar i veckan. Så himla kul! Jag är så stolt över honom. Nu kommer vi att få pussla ihop våra liv med tanke på att jag också för det mesta kommer jobba kväll, men det klarar vi! 

Nu fick ni en liten uppdatering sen sist, förhoppningen är ju att den här bloggen ska börja leva så småning om. Peppa mig! Puss!

För tjugo minuter sedan vaknade jag och när Freja gnydde till inne på sitt rum skakade jag om pappan (som var ovanligt lättväckt idag) och viskade pirrigt: hon är vaaaaken! Och pappan i sin tur: nähääää?? 

Vi båda skuttade upp ur sängen (hallå klockan var bara strax efter 06!) och började fixa med kamera och paket för att göra oss beredda på att gå in och sjunga för våran ettåring.

Nåja, Freja verkar inte lika exalterad för hon somnade om och här ligger vi nu och längtar efter att dagen ska starta!

Alltså Freja har börjat bli så rolig. Jag frågar: Hur låter grisen Freja? Hon rynkar på näsan, kisar med ögonen, lyfter liksom upp hela överläppen och låter sådär som man gör när man låter som en gris. Oftast behöver vi inte fråga hur grisen låter, hon far omkring här hemma och nöffar mest hela tiden.

Nu har jag äntligen letat fram min dator så nu ska jag ge er en liten bilduppdatering om vad vi har för oss om dagarna.

Vi har jättekul,

Nu är hon iallafall nio månader och har fortfarande en jäkla energi. Det ska vara full fart mest hela tiden och hon har en sjuk vilja. Hon är bestämd och får hon inte som hon vill sparkar och slår hon i luften... Det ska tydligen börjas i tid. Hon vagnsvägrar och hatar att sitta i bilstolen, så att ta sig någonstans med den här donnan kan bli ett jäkla projekt, men allt går bra så länge man bär henne eller om hon kan krypa omkring. Man kan väl sammanfatta det med att hon inte gillar att sitta still.
Hon har fortfarande två gaddar men framtänderna där uppe ser ut att vara på gång. Hon kryper i full fart och går om hon håller i sig i något (något kan alltså vara vad som helst, behöver inte vara det minsta stabilt....tror hon). Hon sover i princip hela nätter nu, från ca 19-06 med en matpaus vid 22. Hon tycker att det är skittråkigt att äta riktig mat och föredrar välling bara för att det går snabbare att bli mätt.
Hon har som sagt en energi som inte är av den här världen så man kan lugnt säga att hon gör sina föräldrar relativt trötta och jag hör ofta mig själv sucka "jag. orkar. inte. mer" och berättar gärna för vänner och andra som vill lyssna att hon tar knäcken av mig ibland. Men trots det, så skulle jag inte byta ut en enda sak av Freja, hon får vara hur pigg och sprallig hon vill för hon ÄR så fruktansvärt rolig. Ibland känns det som att hon skämtar med oss, som att hon medvetet gör sig rolig för att få oss att skratta. Hon är mitt liv. Alla hennes personlighetsdrag är en blandning mellan mig och Micke. Hon är den bästa människan jag vet!

Igår var jag på Djungelhuset med mina två döttrar. Den yngre var väl inte jätteimponerad och förstod nog inte så mycket förutom att det fanns väldigt mycket att titta på där inne. Den äldre ungen som är 23 år blev ungefär som en femåring och kutade, hoppade, klättrade och plöjde fram. Tur att det inte var så mycket andra barn där så hon kunde få ha allt för sig själv!

Jag får fortfarande, efter snart nio månader, nypa mig i skinnet för att förstå att du är min. Den bästa personen jag vet, mitt allt. Hur kan jag och din pappa skapat något så fantastiskt som dig?

Idag kom gamle Petter hit och hälsade på. Han har jag träffat ungefär en gång på två år. Om ens det. Det är så kul att träffa gamla kompisar som man en gång i tiden umgicks med nästan jämt. Nu har ju både jag och Petter bott på helt olika håll och då är det inte så konstigt att man inte träffas. Som tur är så är det alltid som vanligt med riktiga vänner, man hörs inte på flera år och när man väl ses så känns det som om man träffades senast igår. Kul! Freja blev väldigt förtjust i honom och hon som i vanliga fall brukar vilja iaktta främmande ansikten en stund kröp direkt upp i hans famn och gav honom en puss på munnen. Toppbetyg till Petter hälsar hon!

Just nu är du inne i en period där du gör din mamma totalt slutkörd. Din energi tar aldrig slut och du HATAR att sova, du vägrar att ligga stilla och det som har varit lite utav min räddning under dagtid (att somna enkelt i vagnen) har du bestämt dig för att sluta med. Nu är det konstant spring (nåja) dagarna i ända. Jag har aldrig varit tröttare. Tur att du ändå är världens gladaste. Och att vakna och se dig stråla som en sol varje dag är inte fy skam.

Idag har Lena och hennes lilla Abbe varit här. Abbe är två månader äldre än Freja och idag var första gången de sågs sen Freja lärt sig att ta sig runt själv, så idag kan man ju nästan säga att de "lekt" med varandra. 

Jag har varit dålig på att sammanfatta Frejas utveckling och det känns lite tråkigt såhär i efterhand eftersom jag glömmer allting och att allt går i sån rasande fart. Jag minns inte hur Freja var för tre månader sen, jag kan knappt tänka mig hur det var då hon låg stilla. Som det är just nu så är hon iallafall aldrig stilla, vilket är skönt på sitt vis. Nu härjar hon runt fritt här hemma, kryper överallt och ställer sig upp mot allt som går att hålla sig fast i. 

Idag åkte vi ut till Månsåsen där gammelmomma och gammelmoffa också var. De hade köpt en gunga till Freja och den var vi såklart tvungen att inviga!

 

 

Nya favoritleksaken är definitivt den lilla plåt-trumpeten som moffa har köpt.

Lite lagom kul.

Några bilder från påsken blev det knappt. Vi har hållit oss i Månsåsen och myst med familjerna. Solen har varit framme hela tiden och det känns som det enda viktiga med påsken. Freja har växt ordentligt och hon börjar kännas som en stor bebis nu. Första tanden har vi fått skåda också!

Och det kommer jag alltid att vara. Viktigast i mitt liv. Det är du.