längtar efter dig
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte trodde att den här saknaden skulle vara så stark Elin. Vi sågs ju inte jätteofta när vi bodde i samma stad. Men nu börjar jag förstå. Det var inte det att vi inte sågs varje dag, det var känslan av att veta att vi kunde ses när som helst som var det fina. Jag vill sitta på din balkong och prata om sånt som faktiskt är viktigt. Sånt som jag bara kan prata med dig om. Om sverigedemokrater, om lidande, om sånt som gör ont och om sånt som är lyckligt. Jag vill att du ska lära mig saker, saker som jag vill kunna men inte kan. Jag behöver dig mer än några telefonsamtal då och då. Vi behöver dig. Snart kommer du hit och förgyller våra liv i en vecka, sen kanske vi hinner komma ner till dig en gång, men sen flyttar du. Till ett annat land. För att uppfylla dina drömmar. Jag är så lycklig för din skull. Jag tror och hoppas på dig, jag vet att du kan för det har du bevisat. Du är en inspiration och en underbar människa. Du är den enda jag känner som brinner så mycket för saker, du står för dina åsikter som ingen annan och det är det jag beundrar hos dig. Jag behöver dig för att kunna stå för mina åsikter, för att börja engagera mig i saker som jag brinner för. Du ger mig så mycket som jag inte vet hur jag ska kunna ge tillbaks. Du är en människa som alltid kommer att finnas i våra liv som den galna, fantastiska och lite knäppa tant Ellie. Jag älskar dig. Vi älskar dig. Kom hit nu.
tack, nu kan jag inte sova
Det här med genustänk alltså. Vilka diskussioner det kan bli! Jag läste precis en låååååång sådan under en bild på en kille med kjol på Cimon Lundbergs instagram. En kille skrev att det är vi som föräldrar som måste lära barnen vad som är "rätt" och vad som är "fel". Fel för honom är alltså en kille med kjol för att "det finns damcyklar och det finns herrcyklar av en anledning, damcyklarna är gjorda för damer som har kjol". Alltså hur provocerande är inte en sån människa??? Jag VET att jag inte borde lägga energi på sådana som han men VEM är det som har sagt att det är "rätt" att tjejer kan ha kjol men att det är "fel" när killar har det? Och vad jag vet så bär många tjejer sina pojkvänners kläder, eller rent utav köper sina kläder på "killavdelningen" och där hör man inga diskussioner? Det är väl precis som när man diskuterar homosexualitet med homofober: bögar är äckligt men flator är sexigt. Jag blir så trött. SÅ jävla trött och ändå kan jag inte sova.
jävla vidriga människor
Jag hatar inte mycket och kan vara förstående till det mesta. Men det finns saker jag hatar. Det finns saker jag inte förstår. Sverigedemokrater. Homofober. Elaka människor som inte verkar ha NÅGOT vett i huvudet. Det här läste jag på twitter nyss: Gäng sparkade ner 90-åring. 05:45 En kvinna i 90-årsåldern sade åt fem unga män som sparkade på en liten hund som stod bunden. Då fick hon ett knytnävsslag i ansiktet så att hon föll handlöst i marken, sedan överröste de henne med sparkar, skriver hd.se. Händelsen inträffade i Helsingborg i måndags, men kom till polisens kännedom först i fredags kväll. Kvinnan hade lyckats ta sig hem, och där blev hon liggande i flera dagar tills hennes barnbarn kom på besök och kontaktade polis.
Vad i helvete är det för fel på folk? Hur kan man ens tänka tanken att göra något liknande? ALLTSÅ JAG FÖRSTÅR INTE. INTE INTE INTE INTE. Jag blir ledsen och får en sån jävla klump i magen av att sånt här händer. När det gäller andra vidriga människor så som Mitt Romney till exempel, så tror jag att det är en låtsasmänniska. Han finns inte på riktigt, det är en film som pågår i USA och alla som röstat på honom är också på låtsas. Det är en film som visar att "såhär kan det vara, men det är inte sant. Inte på riktigt". Sen inser jag att det är på riktigt. Romney finns och han har sina åsikter. Människorna som röstar på honom delar hans åsikter och de finns också på riktigt. Det är vidrigt och otäckt. Jag blir rädd! Rädd för människor som bara tänker på sig själva. Människor som på allvar tycker att det är skillnad på människor med olika hudfärger och som tycker att killar inte får bli kär i killar. Vidrigt! V-i-d-r-i-g-t.
Jag hatar att min dotter ska behöva växa upp till den här världen. I det här landet, där SD ens är ett parti, och där människor inte bara får vara människor. Hur ska jag förklara för henne varför världen är som den är? Hur ska jag få henne att förstå att hon duger som hon är när det här jävla samhället är som det är?
det där om döden
Risk för ett väldigt djupt inlägg här.
Jag har alltid hatat döden, men aldrig varit rädd för att dö. När jag var yngre kunde jag många gånger längta efter att dö. När allt var jobbigt och när det kändes som att det inte fanns något att leva för. Men jag har alltid haft något att leva för. Vänner och familj. Kärleken.
När jag slog över på trean för två timmar sedan hade jag redan missat mer än hälften av Rosa bandet-galan men hann se ett inslag om en mamma, som fick bröstcanser medan hon hade sin tredje son i magen. Hon sa att den största rädslan var att lämna efter sina barn. När hon dog skulle barnen vara kvar. Såklart. Ett år efter att hon spelat in avled hon och efter sig lämnade hon tre söner, en bonusson och sin man.
Jag har ju alltid förstått att det är fruktansvärt med döden. Med allt vad det innebär. Men jag har aldrig känt den här rädslan. Rädslan att dö ifrån min dotter. Jag har aldrig riktigt brytt mig om mig själv. En klok vän sa att när jag blev gravid fick jag plötsligt en människa att leva för, "dig själv". För allt jag gör nu, gör jag för Frejas skull, men i själva verket gör jag det för mig själv. Att jag börjar äta hälsosamt, tänker på vad jag gör och hur jag gör det, är rädd och försiktig om jag går ute sent etc. Allt det gör jag ju för Frejas skull, för att hon ska ha en mamma som mår bra och som alltid finns där.
Nä, jag ber till alla högre makter att jag, min familj, mina vänner och alla fina människor får ett långt och händelserikt liv. Ingen förtjänar att dö i förtid och riskera att gå miste om så mycket.
Ta vara på allt nu, berätta för människor du tycker om att du tycker om dem, lev för allt fint i livet och glöm aldrig dig själv. Du är viktigast i ditt liv.
torka aldrig tårar utan handskar
Jag kan bara säga en sak. Om du inte har tittat på Jonas Gardells dramaserie "Torka aldrig tårar utan handskar" så MÅSTE du göra det (finns på svtplay). Jag har velat läsa boken sen den kom, men serien hann före mig så jag satt såklart klistrad när det första avsnittet gick för några veckor sen.
Jag är så glad att det finns människor som Jonas som tar upp sådana här ämnen. Men jag är lika förbannad på hur det har varit, och hur det säkert fortfarande är, på många ställen. I min värld är det helt och hållet för jävligt att man kan behandla människor så illa på grund av deras läggning. På grund av deras kärlek till en människa, som råkar ha samma kön. Hur kan man ens ha tänkt de tankarna? Jag fattar verkligen inte.
Jonas var med i "Efter tio" och jag reagerade så starkt på några saker han berättade om som han varit med om. Bland annat var det hantverkare som skrivit bögjävlar på hans och Marks vägg i sovrummet. Några gånger kunde han sitta ute och äta när det kommer fram människor som frågar hur det känns att sprida AIDS för att sedan fimpa i hans mat. Han berättar dessutom att det här var hans vardag. Att han inte längre reagerade när det hände för att han var så van, och för att han ändå inte fick någon hjälp ifall han skulle välja att anmäla.
Det skär verkligen i mitt hjärta att människor kan behandla varandra såhär. När allt handlar om det, som många tycker, är det viktigaste i livet. Kärlek.
Fy fan.
smultronbebis
Det bästa som finns är att känna dina rörelser och att lyssna på ditt hjärta. Vi kommer närmre och närmre datumet då det är beräknat att du ska vilja titta ut. Och herregud vad vi längtar! Du är redan det bästa som finns och från och med att du kommer ut, kommer ingenting någonsin vara viktigare än du.perth
Tvivla aldrig på min kärlek till dig. Du är mitt allt.
längtan
Imorn får vi se dig för första gången.
Med allt detta i tanken så känns det som att jag ska klara av att bo i den här förbannade staden ett tag till. Visst, Göteborg är fint och bra på sitt sätt, men fan vad jag vill härifrån. Jag vill till mina riktiga vänner.
Nästa vecka kommer bästa Lizette och Adam.
En resa till Stockholm är planerad i maj.
Paula kommer i slutet av maj.
Flyttar till en ny lägenhet i slutet av maj.
I sommar kommer mina bästisar.
Förhoppningsvis hinner jag och Micke med någon minisemester tillsammans någonstans.
I september får vi träffa bebis och efter det kommer jag att vara i Östersund så mycket det bara går innan vi tar vårt pick och pack och flyttar upp.
Med allt detta i tanken så känns det som att jag ska klara av att bo i den här förbannade staden ett tag till. Visst, Göteborg är fint och bra på sitt sätt, men fan vad jag vill härifrån. Jag vill till mina riktiga vänner.
Jag tror du söker efter mer än du ser men jag ser att du ler och jag tror att du tvivlar
Hela den här veckan har jag vaknat runt samma klockslag varje natt och undrat varför jag vaknar. Jag gissar att det beror på stress. HALLÅ! Idag är det en vecka tills jag går och lägger mig för att sista gången vakna och gå till jobbet. Världens bästa jobb! Det är sjukt att kunna tycka om sitt jobb så mycket som jag gör. Det trodde jag faktiskt inte att man kunde. Men att komma till Killingen är ungefär som att komma hem. Där har jag tre mammor som lär mig saker varje dag och som tar mina sjukdomar på allvar. De skrattar åt mina misstag och kramar mig när jag är ledsen. De är roliga och så fruktansvärt omtänksamma. Jag kunde aldrig ana att jag någonsin skulle kunna älska en chef. Nu har jag tre och jag älskar dem allihopa. En storasyster på Killingen har jag också. En tjej jag ser upp till och som gör ett fantastiskt jobb med barn och kollegor. Om jag i fortsättningen ska jobba med barn kommer jag använda mig utav allt som hon har lärt mig. Hon är också den som har gjort det lätt att ta alla problem som faktiskt uppstår på förskolor. Jag berättar och hon lyssnar och förklarar varför det blev som det blev och hur man löser det. Sen skrattar vi åt allt som vi stör oss på. En enda blick och vi kan brista ut i asgarv. Det är kärlek på jobbet! Och inte nog med att vi allihopa har ett fantastiskt arbetsteam, vi fungerar ju lika jävla bra utanför jobbet. Nä. Det här kommer inte sluta bara för att jag flyttar. Killingen är min andra familj! De kommer alltid att vara en del av mig!
Oj. Nu blev det en hel kärleksförklaring här. Det var inte meningen när jag började skriva, för egentligen har jag inte tid att sitta här. Men orden flöt bara på. Nu ska jag gå hem till jobbet och jobba min näst sista torsdag. Idag ska jag njuta av barns skrik och alla stressiga situationer. För även om det är jobbigt så vet jag att jag kommer sakna precis allt när jag inte får ta del av det varje dag.
Oj. Nu blev det en hel kärleksförklaring här. Det var inte meningen när jag började skriva, för egentligen har jag inte tid att sitta här. Men orden flöt bara på. Nu ska jag gå hem till jobbet och jobba min näst sista torsdag. Idag ska jag njuta av barns skrik och alla stressiga situationer. För även om det är jobbigt så vet jag att jag kommer sakna precis allt när jag inte får ta del av det varje dag.
precis som jag sa
Jag skrev tidigare att jag kommer gråta mig igenom december. Än så länge håller jag det! Jag gråter på jobbet men ännu mer när jag kommer hem. Inte av anledningen att jag ska flytta utan av att jag ska sluta jobba på Killingen och det vi fick reda på här om dagen. Mitt hjärta brister lite mer för varje dag, samtidigt som det blir starkare. Jag ska flytta till den jag älskar mest i världen men även skiljas från människor som betyder mer än många. Blandade känslor, helt klart.
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N ?
Hur går man vidare efter att ha fått ett sådant besked?
Det gör ont i hela mitt hjärta, jag gråter inombords och jag önskar att jag kunde göra någonting för att ändra på allting. Att det är möjligt att det kan vara så jävla orättvist.
da ba da ba da ba daaaa baaaa
Jag har haft besök av min äldsta och bästa vän i helgen. Och herregud vad det känns i hela kroppen. Jag visste såklart att det skulle bli en fin helg men såhär fin! Det kunde jag nästan inte hoppas. Vi har pratat hur mycket som helst och enda gångerna då vi varit tysta är när vi har ätit. Vi har skrattat så att vi fått ont i magen och kramp i käkarna. Vi har legat vaken hela nätterna och bara pratat om allt mellan himmel och jord. Vi har lättat våra hjärtan av saker som tynger det och vi har varit nostalgiska och skrattat åt allt knäppt vi gjort tillsammans.
Det går inte ens att beskriva känslan jag har i kroppen nu. Jag har en så fantastisk vän som heter Lizette. Vi hörs nästan aldrig mer än ett sms i månaden ungefär. Men aldrig att det skulle vara konstigt när vi väl träffas. Från första sekunden till sista är allt bara roligt och fint. Det är skönt att vi vet var vi har varandra. Det spelar ingen roll att vi bor flera, flera mil ifrån varandra eller att vi nästan aldrig pratar med varandra. Vi vet att vi är vi och det är så otroligt skönt. Bästa, bästa vän, jag älskar dig mer än du någonsin kommer förstå!
en tid
ikväll kommer min älskade lizette hit
nästa helg kommer micke
helgen efter det åker jag till göteborg
sen kommer en till helg och då kommer micke hit och vi är bjudna på middag hos micke och louise
helgen som kommer sen åker jag till göteborg
och helgen efter kommer micke hit
efter det är det december och den nionde december kommer micke, elin och alla som vill fira min födelsedag hit
och vet ni? helgen efter det, den sextonde jobbar jag min sista dag på killingen. mamma och pappa kommer ner den fjortonde, hjälper mig med packning och städning, sen kommer micke och hans mamma med bil och så hyr vi en släpvagn och rullar ner mitt liv till göteborg den artonde december.
faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaantastiskt hur fort det kommer gå.
will you still love me tomorrow
Nu har jag precis bitit ner mina naglar så att det gör ont ungefär. Jag har kommit på att det är exakt två månader tills jag fyller 21. 10 veckor tills jag slutar jobba på Killingen. Om mindre än tre månader kommer jag bo i en annan stad. Jag tvättar och planerar, diskar och lagar tonfisk. Jag funderar och snusar mest hela tiden. Jag vet inte varför men just nu känner jag mig nervös och pirrig. Jomen, jag är påväg in i ett nytt liv. Eller inte ett nytt liv, men en ny fas i mitt liv. Det är spännande och läskigt men jag har ju gjort liknande förut. Fast nu gör jag det tillsammans med människan jag älskar. Kan ju inte bli annat än fantastiskt.
Min blogg har blivit en toffel, jag vet. När jag väl skriver så skriver jag om min kille. KOM-I-GEN! Tofflar är det värsta jag vet så jag ska skärpa mig! Tjarå!
no men ever really dance like this
You call me up in the evenings
And tell me what they did this time
No matter what, I'm by your side
When it's raining, we'll go to the video store
We even like the same movies
No damn jedis or hobbits, this time!
And you laugh at my jokes
And I laugh at your jokes
And I even like the birthday presents you get me
And we dance in the living room
Dance on the sidewalks
Dance in the movies
Dance at the festivals
Let's dance, dance
No men ever really dance like this
Jag har fått så mycket kärlek de här dagarna så jag är alldeles till mig. Jag har sånna underbara vänner och världens bästa familj och inte minst den finaste killen man kan ha. Hur kan jag vara värd allt sånt?
Det här inlägget vill jag tillägna en av mina nyaste kompisar. Elin Hillén. Världens bästa Ellie. Det började i en bowlinghall när jag åkte ner till Göteborg för att överraska Micke. Vi blev fulla tillsammans och redan den kvällen fattade jag hur sjukt cool hon var och att hon skulle kunna bli en av mina närmsta vänner. Allt gick så fort och nu är hon en person som jag pratar i telefon med minst en gång om dagen, som jag bryr mig mer om än många och som jag alltid vill ha vid min sida. Jag och Elin delar inte bara namn, vi delar så många intressen och åsikter och det finns alltid något att prata om, alltid något att göra och alltid är det lika kul. Elin är bäst på alla sätt och vis och det måste hon börja förstå själv, att hon är för bra för att tänka något annat. Hon är värd allt bra i livet. Så är det bara. Min fina, fina Ellie.
And tell me what they did this time
No matter what, I'm by your side
When it's raining, we'll go to the video store
We even like the same movies
No damn jedis or hobbits, this time!
And you laugh at my jokes
And I laugh at your jokes
And I even like the birthday presents you get me
And we dance in the living room
Dance on the sidewalks
Dance in the movies
Dance at the festivals
Let's dance, dance
No men ever really dance like this
Jag har fått så mycket kärlek de här dagarna så jag är alldeles till mig. Jag har sånna underbara vänner och världens bästa familj och inte minst den finaste killen man kan ha. Hur kan jag vara värd allt sånt?
Det här inlägget vill jag tillägna en av mina nyaste kompisar. Elin Hillén. Världens bästa Ellie. Det började i en bowlinghall när jag åkte ner till Göteborg för att överraska Micke. Vi blev fulla tillsammans och redan den kvällen fattade jag hur sjukt cool hon var och att hon skulle kunna bli en av mina närmsta vänner. Allt gick så fort och nu är hon en person som jag pratar i telefon med minst en gång om dagen, som jag bryr mig mer om än många och som jag alltid vill ha vid min sida. Jag och Elin delar inte bara namn, vi delar så många intressen och åsikter och det finns alltid något att prata om, alltid något att göra och alltid är det lika kul. Elin är bäst på alla sätt och vis och det måste hon börja förstå själv, att hon är för bra för att tänka något annat. Hon är värd allt bra i livet. Så är det bara. Min fina, fina Ellie.
får jag komma hem till påsken till min egen lilla mor
Åh vad jag saknar mamma just nu. Och pappa. Jag önskar att jag var åtta år igen då vi tre satt i soffan tillsammans och kollade på eva och adam och sikta mot stjärnorna. Jag skulle vilja dra ut hela pappas skivsamling och leka skivaffär med honom. Eller så vill jag klippa foliekronor och leka prinsessa med mamma. Istället sitter jag här och undrar över varför de har höjt elräkningen och funderar på vad för jobb jag ska söka när jag flyttar. Jag vill inte vara vuxen idag. Jag vill vakna mitt i natten och gå in och lägga mig mellan mamma och pappa. Jag vill få 150 kronor i månadspeng och välja vad jag ska handla för dem istället för att få ångest över att jag inte har tillräckligt med pengar för att kunna spara så mycket jag vill och behöver.
Annars så är livet förjävla bra.
you are the only one I’ve met who’s ”God only knows”
På torsdag kommer mamma och pappa. På fredag kommer du.
En vecka kan inte sluta på ett bättre sätt.
är det verkligen sant att jag förtjänar något såhär stort?
"Stockholms största popfest bjöd på popkärlek i massor. Poppärlor avlöste varandra, och i slutet av spelningen med Säkert! inträffade ett frieri i publikhavet. Senast jag var med om något liknande var under Lalehs konsert på Arvikafestivalen 2006." Magnus Olsson, festivalrykten.se
H-e-r-r-e-g-u-d! Är det sant?! Det var verkligen det bästa jag varit med om! Och att Annika Norlin, självaste Hello Saferide och Säkert! sedan skriver "Mäktigt! Gratulerar (här förutsätter jag att du säger JA)" till mig. Nä. Jag har inte förstått hur stort det är än. Men jag skakar och ler konstant hela tiden. Min fina, fina, fina pojkvän är verkligen den finaste som finns och det skulle aldrig kunna bli bättre än såhär! Under min favorits konsert frågar han mig om jag alltid vill vara hans. Att jag sätter mig ner och skriker och gråter av lycka, att alla runt omkring oss vänder sig om och lägger all fokus på oss under flera minuter av slutet av Annikas konsert. Att min älskade Micke har planerat det här i flera veckor och har köpt den finaste ringen jag kan tänka mig. Att han alltid vill vara min. Att allt det här faktiskt är på riktigt!
Är det verkligen sant?
Jag får nypa mig i armen några gånger till innan jag verkligen tror på det. Men något jag verkligen känner i hela mig, är att såhär lycklig har jag aldrig varit!
H-e-r-r-e-g-u-d! Är det sant?! Det var verkligen det bästa jag varit med om! Och att Annika Norlin, självaste Hello Saferide och Säkert! sedan skriver "Mäktigt! Gratulerar (här förutsätter jag att du säger JA)" till mig. Nä. Jag har inte förstått hur stort det är än. Men jag skakar och ler konstant hela tiden. Min fina, fina, fina pojkvän är verkligen den finaste som finns och det skulle aldrig kunna bli bättre än såhär! Under min favorits konsert frågar han mig om jag alltid vill vara hans. Att jag sätter mig ner och skriker och gråter av lycka, att alla runt omkring oss vänder sig om och lägger all fokus på oss under flera minuter av slutet av Annikas konsert. Att min älskade Micke har planerat det här i flera veckor och har köpt den finaste ringen jag kan tänka mig. Att han alltid vill vara min. Att allt det här faktiskt är på riktigt!
Är det verkligen sant?
Jag får nypa mig i armen några gånger till innan jag verkligen tror på det. Men något jag verkligen känner i hela mig, är att såhär lycklig har jag aldrig varit!
Att bara få säga att jag älskar dig
Tre helt fantastiska veckor har passerat och nu sitter jag på min vanliga plats i soffan hemma på Lidingö. Eller "hemma" är det väl inte. Du är inte här och home is wherever i'm with you. Jag vill ha det vi har haft dessa veckor hela tiden! Jag vill somna och vakna bredvid dig varje dag för resten av mitt liv, för ingenting är bättre än att somna i dina armar eller att vakna efter en jobbig dröm och det första man ser är ditt underbara leende.
Inte för att tjata ut det, men: jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig!
if morning never comes
Imorn åker jag tillbaks till Stockholm. Att åka ifrån Östersund den här gången till skillnad från de andra gångerna är att nu har jag sagt hejdå för alltid till en människa som alltid har funnits i mitt liv och som alltid kommer vara en så viktig människa för mig. Jag tror inte att jag har varit med om något så jobbigt förut. Att sitta där, bredvid sängen och tänka att nu är det förmodligen sista gången jag pratar med dig och den där sista kramen.
Den där sista kramen.
När du frågade om jag ville stanna hos dig. Det gör så fruktansvärt ont i mig samtidigt som jag vet att du längtar tills du hamnar på ett annat ställe. På ett ställe där du slipper att ha ont och där du kanske träffar alla du saknar.
"Tack ska du ha för de åren som jag minns."
Den där sista kramen.
När du frågade om jag ville stanna hos dig. Det gör så fruktansvärt ont i mig samtidigt som jag vet att du längtar tills du hamnar på ett annat ställe. På ett ställe där du slipper att ha ont och där du kanske träffar alla du saknar.
"Tack ska du ha för de åren som jag minns."
