frejas pappa
Riktigt så är det inte nu för tiden. Nu kan det komma tårar i ögonvrån när jag hör någon låt som får mig att tänka på hur underbar hon är, eller när hon gör något riktigt oväntat eller som när hon skrattar sådär asmycket. Eller så kommer det när hennes pappa skriver såhär, och då stannar de inte bara i ögonvrån.
a heart like yours in a time like this
Micke håller faktiskt på med en ny header till mig nu. Det var fan på tiden, hur gammal är inte den jag har nu? Den har suttit där sen bloggens start och det har ju hänt en HEL del sen dess så det känns ganska rättvist att låta mitt nya liv spegla headern på min blogg. Mina tankar på att bli en bra och aktiv bloggare känns lättare att fylla upp med en blogg man tycker är fin.
mitt hjärta kommer alltid slå för dig
här ska liten bli stor
vi är på gång
Lägenheten börjar iallafall ta sig. Jag känner verkligen att vardagen börjar komma igång nu när den känns i ordning. Det är som att livet börjar på riktigt igen och det är jätteskönt. Så fort soffan har kommit och så fort vi fått upp alla tavlor, hyllor och när grejer står på sin rätta plats tänker jag lära mig Mickes systemkamera och ge er en riktig bildbomb. Många av er som inte har varit här kan ju ändå se en glimt av vad som händer här på instagram (@ekub) men det är svårt att fånga det fina med en klen iphonekamera.
I morgon är det torsdag och då är det bara en natt tills min älskade storasyster kommer till stan. Som vi längtar! Jag hatar avståndet, det har jag alltid gjort, men jag hatar det mer sen Freja kom till världen. Jag vill ju att hon ska få träffa sin moster, ja - om inte varje dag, så iallafall varannan. Det känns trist. Men när liten blir större så lovar jag att hon och moster kommer ha telefonkontakt varje dag och Freja kommer längta tills Emma dels kommer hem, men också till att få åka till stora huvustaden och mysa med henne där.
Just det! Micke tänker ta bloggandet till en högre nivå (mycket pga mitt tjat) och har nu börjat skriva på Frejaspappa. Kika in där och följ honom gärna. Han kan det där med att skriva faktiskt! (Han är en hejare på att fotografera också, så om någon mer än jag känner sig manad att tjata på att han ska börja FOTA lite oftare också så är det helt ok att tjata där).
Nu ska ni få höra
Nu ikväll tyckte jag att det var dags för Freja att lära sig att somna själv. Så länge jag kan minnas har vi burit henne till sömns varje kväll! Vi har aldrig kunnat lägga ner henne och "vyssat" henne till sömns för det har bara fått henne piggare och otåligare. Så, vaggandes fram och tillbaka med bebis har vi gått varje kväll i typ fem månader, och ungen blir ju inte lättare direkt! Så nu kände jag mig nöjd med det och har läst runt lite på olika tips på hur man ska få sin bebis att somna själv.
Först la vi henne i sin säng och Micke satt bredvid och sjöng, hon var nöjd och lugn ett bra tag men tillslut gav M upp och då ville inte hon heller ligga kvar. Hon fick gröt och blev lite underhållen ett tag och sen testade jag bara att lägga ner henne med nappen och favoritfilten. Efter lite joller och snack med sig själv där inne blev det tyst. "Va? Sover hon nu?" Micke gick in och kollade. Ja, hon sover!!!
Helt otroligt skönt för våra ryggar och säkert rätt skönt för Freja att bara få ligga och chilla en stund och sen somna gott.
Jag har inte hjärta att testa mig av så kallade sov-metoder. Fem minuters, sova hela natten osv. Jag skulle inte stå ut med att låta henne ligga och skrika för att sen gå in och ge henne nappen var femte minut och låta henne somna av utmattning. Jag trodde någonstans att det tyvärr var så vi skulle behöva göra för att få henne att somna själv, med tanke på hur hon har betett sig förut vid läggdags. Tack och lov slapp vi det. Iallafall ikväll.
Det här var ju guld. Kom igen Freja! Fortsätt på det här spåret nu.
att bo nära sina nära
ååååååå nej
Jag är hos er igen
Åh alltså ÅH! Vilket bloggsug jag har! Jag vill skriva och visa bilder på allt som händer, men utan internet och en liten bloggapp orkar och kan jag liksom inte.
Jag och Freja bor hos mami och papi i stan i väntan på att lägenheten ska bli iordninggjord. Tapeter ska upp och möbler ska målas, det går verkligen sakta men säkert framåt och om mindre än en vecka kommer vår efterlängtade sambo och pappa till Jämtland igen. Det ska bli kul att se Frejas reaktion när hon ser honom igen, undra om hon kommer känna igen honom?
Idag tog han iallafall sin examen, den där pappan. Nu är han sjukgymnast på riktigt och jag är fruktansvärt stolt över honom! Jag minns för lite mer än två år sedan, när vi satt i soffan som jag just nu ligger och ska sova i, jag tyckte att han blivit så fin på äldre dar och han hade börjat plugga till sjukgymnast. Då visste jag inte att vi inom bara två år skulle bli tillsammans, förlova oss, flytta ihop och det bästa av allt: få en Freja.
Du är bäst älskling. Kom ihåg det!
För övrigt så har Freja varit en faaantastisk bebis de senaste nätterna. Hon förstod nog att det var dags att börja ta sovmorgon den natten då hon vaknade och var hur pigg som helst klockan tre för några dagar sedan, då hennes mamma bröt ihop och bölade som ett litet barn och hulkade fram: miiicke kom heeeeem. Buhubuhu. Efter det har hon sovit från 22 till 09 med en matpaus klockan 06. Tack älskling! Tänk att du förstår precis vad din mamma behöver. ALL respekt till ensamstående föräldrar!
(Skrev jag alltså någon gång i mitten av januari).
Den här bloggappen ja. Jag är inget stort fan direkt, men blogga vill jag ju göra och något internet har vi inte orkat skaffa oss än. Eller egentligen har vi inte råd. Vi är fattiga som små råttor just nu, tänk att lite nya tapeter kan suga ut så mycket kosing. Äsch! Vi är skitnöjda med dem och vi trivs så jäkla bra i lägenheten så då spelar pengarna ingen roll. Huvudsaken Freja får allt hon behöver så är vi nöjda. Dessutom har Micke ett jobb på g! Vi får veta mer idag så jag törs inte säga att det är klart ännu, men magkänslan säger något bra!
Dig blir Freja hela FEM månader. Nu sitter hon i sin matstol och käkar gröt till frukost! Flytande föda börjar bli mer och mer ointressant och det är väl både kul och lite jobbigt. Hon blir ju så stor så snabbt. Men att se hennes leende när hon inser att hon ska få riktig mat är faktiskt det bästa som finns. Hela hon lyser upp när hon sitter där och "tuggar". Goshjärtat.
Idag ska jag slinga håret, sen får vi se hur vädret håller sig. Om det blir fint kan det hända att ni möter oss på isen. Micke har ju tagit tag i sin längdskide-karriär så medan han svettas i spåren tar jag och Freja en promenad med bärselen. Snart hörs vi igen!
