elikar

Jaha, då var det min tur då, hur kunde jag tro att jag skulle få slippa undan?

Förkylningen är här och den är så långt ifrån efterlängtad man kan komma. 

Freja är inne i en period av konstant uppmärksamhetskrävande. Så fort man lägger ner henne för att hinna gå på toa, hinna laga en bit mat, hinna göra vad som helst typ: VILA så blir det ett evigt gnäll. Hon gnäller när hon har torr blöja, är nymatad är utsövd och typ exakt hela tiden så länge hon inte är i luften. Hon älskar alltså att bli buren, guppad, hoppad, snurrad, dansad ja ALLT som har med rörelse att göra, och det är ju superkul att hon inte är någon soffpotatis men SNÄLLA LÅT MIG SITTA STILLA I TRE MINUTER UTAN ATT BLI DÖV.

Okej, där var dagens gnäll från mig. (Skrev jag förresten att jag fick sova i ena hörnet nere i fotändan i natt för att Micke sov som en stock och tog upp ena halvan av sängen och Freja den andra delen?).

Annars har jag det väldigt bra! Micke är lika bäst som vanligt och tog med sig Freja till affärn för att handla lite kureringsgrejer till mig. Älskar honom. Älskar Freja också, så jävla jättemycket, trots gnället. Jag överdrev lite innan såklart. Mellan gnällen skrattar hon extremt mycket, hon flinar åt små, små ansträngningar och pratar mest hela tiden. Hon äter all mat vi bjussar på och uppskattar blinka lilla stjärna de stunder jag inte orkar bära runt på henne. Hon sover hela nätterna och trivs som bäst runt massor av människor, precis som jag. 

På måndag ska vi ta hennes andra sprutor och jag gruvar något så sjukt mycket. De första sprutorna var vidriga, men då hade jag iallafall med mig Micke, den här gången måste jag gå själv! Stackars mig. Men framför allt: stackars lilla Frej som behöver ta de där jävla sprutorna. 

Nu ska jag somna framför tvn. God natt!