elikar

Igår åkte vi in till akuten med lilla frejs som på ett BVCbesök visade att hon fått i sig alldeles för lite mat. Där insåg jag hur livet med barn kommer att vara: ständig oro! Gud vad rädd och ledsen jag var tills vi kom hit till BB där vi är nu. För att få upp hennes vikt snabbt har vi fått tvångsmata henne och det har gått bra! Hon har redan gått upp och jag andas ut. Lite grann iallafall.

Efter en otroligt jobbig natt är jag vaken och känner mig ändå så fantastiskt lycklig. Freja ligger och sover bredvid mig och Micke ligger och snarkar i en säng längre bort. Jag läser i mina vänners bloggar och kommentarer på bilder på Facebook och blir helt överväldigad! Om ni bara visste hur glad ni gör mig, TACK för alla grattishälsningar och lyckoönskningar! Det betyder verkligen så mycket och ifrån en sjukhussäng är det fantastiskt att få läsa så mycket fina saker om Freja och mig och Micke som föräldrar.

Jag visste att jag skulle bara blödig såhär i början men om ni visste hur mycket jag gråter av lycka, TROTS smärtor, skrikig unge och annat jobbigt, så känner jag mig lyckligare än någonsin! Jag längtar tills ni, mina fantastiska vänner och familj, får träffa det finaste vi någonsin gjort.

Freja Mari Lagercrantz blir hennes fullständiga namn. Åh, det är så mycket kärlek!

Hej på er! Tänkte göra en snabb uppdatering från telefonen då många undrar hur jag mår och då det är svårt att hålla alla uppdaterade via sms just nu.

Vår lilla underbara flicka kom till världen i lördags, den femtonde september klockan 13.20. Helt okomplicerat var det tyvärr inte då jag fick bli igångsatt pga en havandeskapsförgiftning och sedan bli akutsnittad då Freja vägrade att trycka sig ut ur mig. Jag kommer att skriva en utförligare förlossningsberättelse sen, men just nu vill jag bara att ni ska veta hur läget är.

Jag har väldigt, väldigt ont i snittet där Freja kom ut ifrån vilket gör det fruktansvärt svårt för mig att ta hand om henne som jag skulle vilja. Vi är kvar på sjukhuset och får mycket hjälp, så det är väldigt skönt och vi kommer nog stanna här några nätter till tills mina smärtor lugnat sig.

Om det är någon som känner sig bortglömd för att jag glömt att ringa upp/svarat på sms så hoppas jag att ni förstår varför. För tillfället lägger jag precis all energi (den lilla jag har dvs) på det absolut viktigaste i mitt liv. Vår dotter <3

Hoppas att allt är bra med er, underbara vänner!