elikar

Sitter på jobbet och sorterar bilder på killarna som ska sluta. Tänker på hur tråkigt det kommer vara att fylla år nästa år. Puss

Som nästan alla andra mornar startar jag upp dagen med Tommy Körbergs vackra stämma. Om man inte har någon julstämning så är det bara att slå på lite oh helga natt och man är i full gång med att längta efter dopp i grytan och grisfottran.

Okej, nu hade jag skrivit ett aslångt inlägg om hur nöjd jag är över gårdagen. Och så försvann allt. Så nu nöjer jag mig med att skriva tack till alla jättefina presenter jag fick! Ni är så bra!

Nu ska jag gå till jobbet där vi tänker starta tisdag den trettonde december med ett fantastiskt vackert luciatåg.

I helgen har Micke och Ellie varit här och förgyllt min tid. I fredags var jag som sagt barnvakt och det gick så himla bra. Igår firade vi min födelsedag i förväg med presenter, spel, en tur i Lidingö centrum och tapasmiddag. Jag fick så fina presenter ska ni veta! Vännerboxen, moroccan oil, 50 punkter Elin tycker att man ska ha gjort för att bli göteborgare, en bok, en fin skjorta, ett presentkort på frukostbuffé med ingen mindre än my lover Ellie, en Beatlesskiva, kaffe och tre tavlor som ser ut såhär:

Så jävla nöjd är jag! Bästabästa Micke och Elliepellie!

Imorn går jag in på den sista veckan på Killingens förskola.

Hela den här veckan har jag vaknat runt samma klockslag varje natt och undrat varför jag vaknar. Jag gissar att det beror på stress. HALLÅ! Idag är det en vecka tills jag går och lägger mig för att sista gången vakna och gå till jobbet. Världens bästa jobb! Det är sjukt att kunna tycka om sitt jobb så mycket som jag gör. Det trodde jag faktiskt inte att man kunde. Men att komma till Killingen är ungefär som att komma hem. Där har jag tre mammor som lär mig saker varje dag och som tar mina sjukdomar på allvar. De skrattar åt mina misstag och kramar mig när jag är ledsen. De är roliga och så fruktansvärt omtänksamma. Jag kunde aldrig ana att jag någonsin skulle kunna älska en chef. Nu har jag tre och jag älskar dem allihopa. En storasyster på Killingen har jag också. En tjej jag ser upp till och som gör ett fantastiskt jobb med barn och kollegor. Om jag i fortsättningen ska jobba med barn kommer jag använda mig utav allt som hon har lärt mig. Hon är också den som har gjort det lätt att ta alla problem som faktiskt uppstår på förskolor. Jag berättar och hon lyssnar och förklarar varför det blev som det blev och hur man löser det. Sen skrattar vi åt allt som vi stör oss på. En enda blick och vi kan brista ut i asgarv. Det är kärlek på jobbet! Och inte nog med att vi allihopa har ett fantastiskt arbetsteam, vi fungerar ju lika jävla bra utanför jobbet. Nä. Det här kommer inte sluta bara för att jag flyttar. Killingen är min andra familj! De kommer alltid att vara en del av mig!

Oj. Nu blev det en hel kärleksförklaring här. Det var inte meningen när jag började skriva, för egentligen har jag inte tid att sitta här. Men orden flöt bara på. Nu ska jag gå hem till jobbet och jobba min näst sista torsdag. Idag ska jag njuta av barns skrik och alla stressiga situationer. För även om det är jobbigt så vet jag att jag kommer sakna precis allt när jag inte får ta del av det varje dag.

Jag skrev tidigare att jag kommer gråta mig igenom december. Än så länge håller jag det! Jag gråter på jobbet men ännu mer när jag kommer hem. Inte av anledningen att jag ska flytta utan av att jag ska sluta jobba på Killingen och det vi fick reda på här om dagen. Mitt hjärta brister lite mer för varje dag, samtidigt som det blir starkare. Jag ska flytta till den jag älskar mest i världen men även skiljas från människor som betyder mer än många. Blandade känslor, helt klart.