elikar

 

Nya favoritleksaken är definitivt den lilla plåt-trumpeten som moffa har köpt.

Lite lagom kul.

Igår och idag har Freja visat sig från sin bästa sida! Hoppas att det här med tandkläckningen vilar en stund nu. Sen någon vecka tillbaks har jag och min kära vapendragare Desirée kommit igång med träningen och det är HELT underbart! Mamma kommer hit och chillar med Frej någon gång i veckan på dagtid så jag har möjlighet att träna på då och inte bara kvällar och helger. Helt perfekt! 

Igår blev F hela sju månader och allt händer i en rasande fart! Två tänder har satts på plats och krypningen ser vi inom räckhåll. Hon äter precis allt och skrattar och är glad 90% av tiden (de resterande 10 snackar vi megagnäll!). Ett barbapappabowling fick hon av moster, ett instrument av moffa och en väska av momma! Tänk att få presenter varje gång man fyller en månad, det vore något det!

Den här veckan alltså. Herre. Gud. I måndags mådde jag så dåligt när jag vaknade att Micke fick stanna hemma från jobbet. I tisdags var det en bra dag där ett riktigt bra träningspass och mysigt främmande av faffa och Sonja förgyllde timmarna. I onsdags började det. Gnället från helvetet. Dom där jädrans tänderna ställer verkligen till det både för mamma och bebis. I torsdags skreks det från morgon till kväll så hela mitt huvud var som mosad banan när M kom hem från jobbet och idag började dagen helt okej men de två sista timmarna innan Micke kom hem var ungefär som torsdagen gånger två.

Det ÄR mest synd om Freja, det tycker jag verkligen, det måste göra nå jävulskt ont när tänderna spricker genom tandköttet men det ÄR synd om mig med. Faktiskt. Iallafall lite. 

Utan M vet jag inte vad jag hade gjort. Han gör verkligen ALLT för att ge mig avlastning och Freja ompyssling när han kommer hem från jobbet. 

Nu är det ändå fredag. Äntligen! Helg, du är mer än efterlängtad

Här hemma är krypträningen i full gång från morgon till kväll. Några gånger har hon fått till det där med att ha knän och händer i backen och resten av kroppen i luften så att fånga det på bild är rätt svårt, därav den suddiga sötan i slutet.