elikar

Den här veckan alltså. Herre. Gud. I måndags mådde jag så dåligt när jag vaknade att Micke fick stanna hemma från jobbet. I tisdags var det en bra dag där ett riktigt bra träningspass och mysigt främmande av faffa och Sonja förgyllde timmarna. I onsdags började det. Gnället från helvetet. Dom där jädrans tänderna ställer verkligen till det både för mamma och bebis. I torsdags skreks det från morgon till kväll så hela mitt huvud var som mosad banan när M kom hem från jobbet och idag började dagen helt okej men de två sista timmarna innan Micke kom hem var ungefär som torsdagen gånger två.

Det ÄR mest synd om Freja, det tycker jag verkligen, det måste göra nå jävulskt ont när tänderna spricker genom tandköttet men det ÄR synd om mig med. Faktiskt. Iallafall lite. 

Utan M vet jag inte vad jag hade gjort. Han gör verkligen ALLT för att ge mig avlastning och Freja ompyssling när han kommer hem från jobbet. 

Nu är det ändå fredag. Äntligen! Helg, du är mer än efterlängtad