Femtonde september
Nu är den stora dagen här! Klockan är 06.37 just nu och för ett år sedan låg jag i en sjukhussäng med lustgasen tryckt över mun och näsa. Än skulle det dröja drygt sex och en halv timma innan vi skulle få träffa våran Frejs.
För tjugo minuter sedan vaknade jag och när Freja gnydde till inne på sitt rum skakade jag om pappan (som var ovanligt lättväckt idag) och viskade pirrigt: hon är vaaaaken! Och pappan i sin tur: nähääää??
Vi båda skuttade upp ur sängen (hallå klockan var bara strax efter 06!) och började fixa med kamera och paket för att göra oss beredda på att gå in och sjunga för våran ettåring.
Nåja, Freja verkar inte lika exalterad för hon somnade om och här ligger vi nu och längtar efter att dagen ska starta!
September, du är mer än välkommen!
Jag är ett stort fan av hösten, så att det nu står september i våra kalendrar gör mig mycket glad i hjärtat. Såhär dags förra året gick jag i väntans tider och som jag väntade. Idag den första september var det fortfarande femton dagar kvar tills vi var beräknade att få träffa vår bebis. Nu har det gått ett år och de där femton dagarna av väntan gick ungefär lika snabbt som det här året. Öjöj.
Jag tänkte på en sak, vi skrev inget i inbjudningarna till Frejas kalas, men det skulle vara jättebra om dom som vill kan osa! Det blev en hel del inbjudningar och jag måste veta om jag ska baka tårta för 60 pers eller 12. Så ni som orkar, hör gärna av er dels om inbjudan ens har nått era lådor och dels om nu kan närvara på den stora dagen. Puss!
