elikar

Imorn åker jag tillbaks till Stockholm. Att åka ifrån Östersund den här gången till skillnad från de andra gångerna är att nu har jag sagt hejdå för alltid till en människa som alltid har funnits i mitt liv och som alltid kommer vara en så viktig människa för mig. Jag tror inte att jag har varit med om något så jobbigt förut. Att sitta där, bredvid sängen och tänka att nu är det förmodligen sista gången jag pratar med dig och den där sista kramen.

Den där sista kramen.

När du frågade om jag ville stanna hos dig. Det gör så fruktansvärt ont i mig samtidigt som jag vet att du längtar tills du hamnar på ett annat ställe. På ett ställe där du slipper att ha ont och där du kanske träffar alla du saknar.

"Tack ska du ha för de åren som jag minns."