elikar

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte trodde att den här saknaden skulle vara så stark Elin. Vi sågs ju inte jätteofta när vi bodde i samma stad. Men nu börjar jag förstå. Det var inte det att vi inte sågs varje dag, det var känslan av att veta att vi kunde ses när som helst som var det fina. Jag vill sitta på din balkong och prata om sånt som faktiskt är viktigt. Sånt som jag bara kan prata med dig om. Om sverigedemokrater, om lidande, om sånt som gör ont och om sånt som är lyckligt. Jag vill att du ska lära mig saker, saker som jag vill kunna men inte kan. Jag behöver dig mer än några telefonsamtal då och då. Vi behöver dig. Snart kommer du hit och förgyller våra liv i en vecka, sen kanske vi hinner komma ner till dig en gång, men sen flyttar du. Till ett annat land. För att uppfylla dina drömmar. Jag är så lycklig för din skull. Jag tror och hoppas på dig, jag vet att du kan för det har du bevisat. Du är en inspiration och en underbar människa. Du är den enda jag känner som brinner så mycket för saker, du står för dina åsikter som ingen annan och det är det jag beundrar hos dig. Jag behöver dig för att kunna stå för mina åsikter, för att börja engagera mig i saker som jag brinner för. Du ger mig så mycket som jag inte vet hur jag ska kunna ge tillbaks. Du är en människa som alltid kommer att finnas i våra liv som den galna, fantastiska och lite knäppa tant Ellie. Jag älskar dig. Vi älskar dig. Kom hit nu.