elikar

Igår när jag gick och la mig så tänkte jag: Imorn ska jag tända ljus, kolla på lucia på tv:n och ha en riktigt mysig morgon med mig själv. I morse vaknade jag och undrade vart min mobil var, inser gansa snabbt att jag har tagit den i sömnen och stängt av larmet. Klockan var 07:55 när jag tittade på den. Men yes! Det var den morgonen det. Till råga på allt så var det viktigt att befinna sig på jobbet i tid eftersom vi skulle ha luciatåg och föräldrarna skulle komma senast 08:15. Det var liksom bara att resa sig, klä på sig, borsta tänderna och sen kuta. Jag var framme på jobbet 08:05. TIO MIN! Helt otroligt. Barnen var så himla fina i sina lussekläder och de sjöng riktigt fint. Sen fortsatte dagen riktigt uselt, min förkylning blev bara värre och värre och som om det inte vore nog fick jag världens magknip som satt i från lunch till att jag kom hem. Just nu ligger jag och fryser ihjäl i soffan med snorpapper över hela vardagsrummet. Livet känns himla fint just nu :)

Sen vill jag bara tillägga att jag inte förstår hur man kan välja att inte titta på Svenska Hjältar ikväll. Vilka fantastiska människor, jag grät redan tio minuter in i programmet. Men så är jag rätt mesig också. Nä, men allvarligt. När jag ser sånt här så undrar jag hur jag själv hade reagerat i samma situationer.