home is wherever I’m with you


Nu har han åkt hem och tänk att den här känslan som blir när man lämnar honom eller när han lämnar mig inte försvinner mer och mer för varje gång. Jag tycker att man borde vänja sig liksom. Nä, det blir faktiskt bara värre och värre för varje gång. Men snart kan jag, förhoppningsvis, flytta dit och då. Då kommer allt vara perfekt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0