det blev inga elva dagar
Nä. Min helg var helt oplanderad. Oplanerat är inte kul.
Lördagen var så fin den bara kunde bli. Vi har kommit in i den där fasen då man inte behöver anstränga sig för att det ska vara perfekt. Jag kan bara titta på honom och känna en sån jävla lycka! Det känns på ett sätt som jag aldrig känt förut.
Att jag sen blev magsjuk på söndagen och inte kunde åka hem gjorde saken, kanske inte bättre, men att få sova bredvid den man gillar mest i hela världen slår faktiskt allt. Det spelar ingen roll hur man mår. Man kan bara vara.
Idag är det tisdag och jag har inte kommit hem än. Jag sitter i sängen i Göteborg och väntar på att pluggisen ska komma hem. Jag längtar efter honom. Visst är det hemskt? Men det är sant. Jag luktar lite på kudden och vet inte vem jag är. Men jag vet vems jag är.
Jag beställde en sista-minutenbiljett till Göteborg på torsdagen, utan att min fina fick veta det.
Hans föräldrar (som är mina extraföräldrar när jag aldrig träffar mina egna <3) kom och hämtade mig på stationen och eftersom Micke precis dragit iväg för att bowla bestämde vi oss för att åka dit och överraska. Så lyckat det blev. Mickes mamma hade aldrig sett honom så glad. Jag vet inte om det är sant, men det pirrade mer än vanligt när han vände sig om och gjorde det finaste leendet jag sett i hela mitt liv. Så det blev lyckat. Jag stannade på bowlingen och tittade på den sista kvarten för att sen dricka ett glas vin med han och hans vänner.
Lördagen var så fin den bara kunde bli. Vi har kommit in i den där fasen då man inte behöver anstränga sig för att det ska vara perfekt. Jag kan bara titta på honom och känna en sån jävla lycka! Det känns på ett sätt som jag aldrig känt förut.
Att jag sen blev magsjuk på söndagen och inte kunde åka hem gjorde saken, kanske inte bättre, men att få sova bredvid den man gillar mest i hela världen slår faktiskt allt. Det spelar ingen roll hur man mår. Man kan bara vara.
Idag är det tisdag och jag har inte kommit hem än. Jag sitter i sängen i Göteborg och väntar på att pluggisen ska komma hem. Jag längtar efter honom. Visst är det hemskt? Men det är sant. Jag luktar lite på kudden och vet inte vem jag är. Men jag vet vems jag är.
Kommentarer
Trackback
