elikar

Just nu ligger jag i min säng. Ni förstår inte vilken lycka det innebär för mig! När man bor ensam i en tvåa på typ trettioåtta kvadratmeter är det inge roligt att sova i en säng i ett rum utan tv, med beiga tapeter, med tre läskiga garderober och en spegel där man ibland kan se fantasispöken. Därför har jag valt, trots min helt otroligt sköna säng, att sova i soffan. Jämt. Den är lite för hård, lite för kort och lite för vit för att sova i egentligen. Men det är så värt det. Hellre sover jag lite oskönt, än att inte alls kunna sova pga rädsla. Nu är mamma här och har tagit soffan och nu går det bra. För nu vet jag att jag inte är själv. Jag ligger i min säng och njuter. Tack mamma! Och tack för att du har dammsugit, diskat, dammtorkat, fixat mat, strykt och vikt all min tvätt och för att du är bäst!