elikar

Jag sitter på tåget som ska ta mig till Göteborg och skriver ett inlägg från min iphone. Avancerade grejer! Jag är på väg hem. Hem till kära Göteborg, min man, min kvinna och andra personer som på kort tid har börjat betyda mycket för mig. Det känns verkligen underbart! Nyss gick det en rysning genom hela kroppen, min mun gjorde världens fånigaste leende och ögonen blev blötare än vanligt. Det är fantastiskt att något kan kännas så rätt! Har aldrig riktigt varit med om det innan. Att jag är fruktansvärt blödig är nog inte bra för mig i sådana här situationer. Känner på mig att jag kommer gråta mig igenom hela december. Gråta för att det känns så bra att flytta, gråta för att det känns så hemskt att lämna Killingen. Bara gråta ja.