elikar

Alltså, idag hade jag en plan om att åka in till stan bara för att fördriva tiden tills Micke var klar med fotbollen. Jag var förjävla opepp på just stan men hade liksom inget annat att göra. Här är det inte bara så att man åker in till stan för att strosa omkring och det var det som var min tanke. Att strosa omkring. Ha! Alltså. Människor i den här jävla stan är ju helt sönderstressade och det är inte så att det är femtio människor runt omkring en. Nejdå. En halvmeter mellan varje människa har man att röra sig med. Människor ser sig inte för, och även fast jag hade tänkt att gå omkring i min egen takt, kolla i affärer och bara mysgå så kom jag på mig själv med att springa ikapp med alla andra. För om man inte går i alla andras takt, då är man i vägen. Och fan vad jag hatar det. Jag vill hem till min lilla stad. I Östersund kan man gå i vilken takt man vill, man kan stanna upp mitt i vägen utan att någon springer på en bakifrån. Jag längtar hem!