elikar

Nu är det fredag igen och tiden har aldrig gått så fort. Innan Freja kom sa alla att tiden kommer gå så fort, de växer så snabbt osv. Jag tog det väl med en klackspark och tänkte att så fort kan det nog inte gå. Allt är väl som vanligt bara att det är en bebis med i bilden? Håhåja. Tiden SPRINGER iväg, bokstavligt talat. Jag fyller år om några dagar och det har jag knappt reflekterat över, det som jag alltid, även i vuxen ålder, ser fram emot och längtar till med ett pirr i magen. Julafton likaså. Eller ja, att det snart är jul har jag ju såklart reflekterat över, men aldrig har tiden gått så snabbt tills dagen snart är här. 

Det är fantastiskt att se sitt barn utvecklas, att se små framsteg varje dag. Samtidigt slår tanken mig att det nog inte kommer ta allt för lång tid innan Freja är 14 och inte alls vill ligga på min mage och mysa hela dagarna... Nä, här gäller det verkligen att ta vara på varje liten minut.

Just nu sitter vi och lyssnar på julmusik och väntar på att pappan ska komma hem, som just nu förmodligen sitter på en överfull buss påväg hem från ett kaosartat Göteborg. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: LÄR ER ATT HANTERA SNÖ! Vi bor i Sverige, här brukar det snöa. Bussarna ska inte behöva bli en timma sena. Jag minns en gång i Östersund, jag skulle åka med bussen till skolan, det hade snöat flera meter snö under natten, det var ishalka och pulssnö på vägarna, det var alltså RÄTT så jävla mycket mer snö än vad det förmodligen någonsin varit i Göteborg. Bussen var sen, ja, 20 minuter sent kom jag till skolan, men DÅ kunde man faktiskt skylla på vädret.
Tacka vet jag Jämtland. Idag snöar det ju förresten inte, ändå står spårvagnstrafiken stilla. Nä, en promenad på det här så!