elikar

Igår var jag och Micke på den första föräldragruppen. Det var bättre än väntat! Vi pratade om förlossningen tillsammans med andra blivande mammor och pappor. Till en början berättade barnmorskan mest om hur det kommer gå till, hur bebisen lägger sig i magen och hur vi ungefär kommer känna när det väl är dax. Det lät väldigt enkelt och smärtfritt och jag tänkte att det där fixar man ju lätt. Äh! Sen visade hon såklart en film. En förlossningsfilm. Vettefan om jag kände likadant efteråt. Jag har satt mig in i den här situationen och måste såklart slutföra den också, men varför ska det behöva göra så ONT?! Jag hoppas verkligen att jag har kraften i mig och att jag inte slår ihjäl Micke under tiden. På filmen visade de hela förlossningen och när bebisen ploppade ut ur mamman så var jag så nära på att börja gråta. Vilken sjuk känsla! Bebisen som legat där inne i nio månader kom äntligen ut och mamman och pappan fick träffa'n. 

 

Det sjuka är att jag och Micke kommer att vara med om allt det där. Om bara några ynka veckor! Jag är rädd men glädjen över alltihop väger upp det. Vi kommer ju klara det tillsammans.